Omskrivning av psalm 139

Det fanns en tid då jag var långt borta från dig
Det fanns en tid då jag inte kände mig älskad av dig
Det fanns en tid då jag väntade på en knackning, men aldrig hörde en
Det fanns en tid då jag inte såg dig någonstans,
en tid då jag vandrade i mörker

Men samma tid
Så var du alltid nära mig
Samma tid, så älskade du mig gränslöst
Samma tid, så bultade du om och om igen på en låst dörr

Och till slut så öppnade du mina ögon och min dörr,
Till slut så vågade jag att titta åt ditt håll,
och då lät du soluppgången stiga i mitt hjärta.

Kluven

Jag är fastklämd, fast hemma i
musiklektionerna i högstadiet
jag undrar om du bygger en gitarr som du sa
Ackorden som ekade, anpassade sig till rummet
Stämningen av instrumenten

Dina långa ben, det såg ut som om du skulle springa iväg så fort du fick chansen

och ja,
du sprang
Men jag,
är fastklämd, fast hemma, i minnena från högstadiet

Skaparen

Det är skillnad mellan att gå i skor eller att gå barfota
Det är skillnad mellan att ligga och stirra upp i ett tak, eller upp i en stjärnhimmel
Mellan att lukta på en plastblomma eller en ros,
Att vakna upp till ett alarm eller av ljudet av måsar
Det är skillnad mellan att tända en glödlampa eller att få se världen lysas upp av en solnedgång

Det är skillnad mellan det Gud har skapat och det människan har byggt

Gud skapade, och han såg att det var gott
Varje träd har han planterat och vattnat
Han har följt hur var och en av träden växer och sträcker sig upp mot himlen,
upp mot honom

Människan skapades ur jorden
Vi föddes barfota och
det är skillnad mellan oss och träden: Han värnar om oss högre än det högsta trädet sträcker sig,

Han säger till oss: jag har planterat er i min jord. Jag lovar att jag ska vattna er, jag ska anteckna varje liten millimeter som ni växer på himlens dörrgavel.
Allt ni behöver göra är att slå ner era rötter och sträcka era armar upp mot himlen.